In love with a Jersey girl in Kuwait?

Audience applauding, whistling, cheering, shouting, buzzing, murmuring… A the man walks on stage, a roar goes through the audience, cheering, whistling, shouting… the man says:
-“This’s the last dance…” (people cheering, applauding… )

- I got no time for the corner boys… (audience cheering)
Down in the street making all that noise… (applauds…)
Or the girls out on the avenue (shouts)
`cause tonight I wanna be with you…

Tonight I'm gonna take that ride... (audience singing along)
Across the river to the Jersey side… (roaring out loud)
Take my baby to the carnival
And I'll take her on all the rides…

'Cause down the shore everything's all right...
You and your baby on a Saturday night
You know that all my dreams come true —
When I'm walkin' down the street with you
Sha la la la la la, sha la la la la la, sha la la la la la
I'm in love with a Jersey girl

Now, I’m not in love with a Jersey girl, but a Stockholm girl and it is Saturday down by the seafront. Out walking again, pleasant weather, 24 °C and slight breeze from the Gulf - sure beats the cold winter in Europe :) but after all the walking this weekend my legs are a bit soar. For some reason I'm listening to Springsteen, again, why this old friend nostalgia?

Very nice ambling along the seafront, beautiful views with Kuwait City's landmarks on the other side of the bay. Lots of friends and families walking, talking, playing football with their kids or teaching them how to use the bike or the roller blades, having BBQ right on the sandy beaches or dinner at the upmarket restaurants...

So far Kuwait has really surprised me in a very positive way :) Hard to believe the hardships of Iraq are only a few kilometers to the north :(

- I see you on the street and you look so tired
I know that job you got leaves you so uninspired
When I come by to take you out to eat
You're lyin' all dressed up on the bed baby fast asleep

… Go in the bathroom and put that makeup on... (audience singing)
We're gonna take these little brats and drop'em off at your mom's... (extatic cheering)
I know a place where the dancing's free
Now baby won't you come with me

Oh, I sooo badly wish that was true, that we could take the kids and drop them off at your mom’s and then go out for some nice dining and dancing, god I miss you Sarah!

Salmiya, Kuwait, Saturday 16th Jan - 2010

Framme i Salmiya, Kuwait

Så kom jag (motvilligt) iväg med mitt KLM-flyg och har nu varit på plats en vecka. Allt är bra här; bor på hotell än så länge och åker taxi "all over town", men har kollat lägenheter och bil hela veckan. Enda haken är att en någorlunda modern lägenhet med två sovrum (får ju planera för att familjen i alla fall kommer och hälsar på, hoppas hoppas!) kostar från 12.000:- svenska i månaden och en bil runt 7-8.000:- svenska, så det känns ju lite surt. Därtill så är det i stort sett svenska priser i affärerna både vad gäller mat och nöjen, så det är ju inget drömland som Sydafrika eller Thailand precis.

Kollegerna är dock mycket trevliga och från hela världen – på Commercial där jag arbetar är det bl a tre danskar och min chef, vår CCO, är från London. Jag landade direkt i "hetluften". Det var möte med Ministry of Telecommunications redan andra dagen. Där stod de uppradade hela beduin-stammen i sina lakan o huvor och mitt bland dem stod en flygtrött, halvt förvirrad och blekfet liden Skåning och försökte stapla fram några ord på arabiska med Malmöitisk brytning:
- Hrraaallå, mik vära från Svärge, mikket klad vära heer. Maya maya :)

Ja ni kan ju själv tänka er hur oljenomaderna stirrade på mig :) Jag kunde lika gärna varit naken :) Önskar att någon hade tagit ett foto på oss, för tala om "finn ett fel" i den långa raden av ökenaraber :)

Annars är allt bra, mycket jobb och långa dagar och sen middag och så somnar man på helt slut på hotellet. Det brukar ju vara så första veckan. Men jag saknar lille Oscar o familjen något helt otroligt! Har aldrig känts så här mycket förrut. Jag börjar väl bli gammal och mer än vanligt nostalgisk. Visserligen Skypar vi varje kväll, men det gör i det närmaste fysiskt ont att se lilleman där på datorskärmen och inte få hålla honom nära, nära intill mig. Helt sjukt att man kan sakna någon så mycket... Sarah säger i alla fall att han blir lugn och stilla när han hör min röst på datorn. Nåja, han lär ju inte vara den första som somnat till mitt monotoma pladder ;)

Nej, time to hit the streets. Ska ta och undersöka Salmiya, min lilla suburb där jag bor. Verkar vara fint och affluent och ser ut att ha en riktigt fin stranpromenad. Den får jag prova under helgen.

Må väl, far väl.

Salmiya 15 Jan 2010