Framme i Salmiya, Kuwait

Så kom jag (motvilligt) iväg med mitt KLM-flyg och har nu varit på plats en vecka. Allt är bra här; bor på hotell än så länge och åker taxi "all over town", men har kollat lägenheter och bil hela veckan. Enda haken är att en någorlunda modern lägenhet med två sovrum (får ju planera för att familjen i alla fall kommer och hälsar på, hoppas hoppas!) kostar från 12.000:- svenska i månaden och en bil runt 7-8.000:- svenska, så det känns ju lite surt. Därtill så är det i stort sett svenska priser i affärerna både vad gäller mat och nöjen, så det är ju inget drömland som Sydafrika eller Thailand precis.

Kollegerna är dock mycket trevliga och från hela världen – på Commercial där jag arbetar är det bl a tre danskar och min chef, vår CCO, är från London. Jag landade direkt i "hetluften". Det var möte med Ministry of Telecommunications redan andra dagen. Där stod de uppradade hela beduin-stammen i sina lakan o huvor och mitt bland dem stod en flygtrött, halvt förvirrad och blekfet liden Skåning och försökte stapla fram några ord på arabiska med Malmöitisk brytning:
- Hrraaallå, mik vära från Svärge, mikket klad vära heer. Maya maya :)

Ja ni kan ju själv tänka er hur oljenomaderna stirrade på mig :) Jag kunde lika gärna varit naken :) Önskar att någon hade tagit ett foto på oss, för tala om "finn ett fel" i den långa raden av ökenaraber :)

Annars är allt bra, mycket jobb och långa dagar och sen middag och så somnar man på helt slut på hotellet. Det brukar ju vara så första veckan. Men jag saknar lille Oscar o familjen något helt otroligt! Har aldrig känts så här mycket förrut. Jag börjar väl bli gammal och mer än vanligt nostalgisk. Visserligen Skypar vi varje kväll, men det gör i det närmaste fysiskt ont att se lilleman där på datorskärmen och inte få hålla honom nära, nära intill mig. Helt sjukt att man kan sakna någon så mycket... Sarah säger i alla fall att han blir lugn och stilla när han hör min röst på datorn. Nåja, han lär ju inte vara den första som somnat till mitt monotoma pladder ;)

Nej, time to hit the streets. Ska ta och undersöka Salmiya, min lilla suburb där jag bor. Verkar vara fint och affluent och ser ut att ha en riktigt fin stranpromenad. Den får jag prova under helgen.

Må väl, far väl.

Salmiya 15 Jan 2010